KONSTFORMEN
The Bamboo Cirque och Lune Production
Var Làng Tôi kommer från — kompaniet som återuppfann vietnamesisk cirkus med bambu och levande folkmusik.
Se biljetter till Min by-föreställningen på GetYourGuide ↗En ny sorts vietnamesisk cirkus
Làng Tôi är en "bambucirkus" — en form som blandar samtida cirkuskonst, luftakrobatik, kontorsion och jonglering med vietnamesiska folkmotiv och levande traditionell musik. I stället för paljetter och strålkastare är råmaterialet bambupoler, flätade korgar och rörelserna från bylivet. Bambun är både scen och redskap: samma poler som blir en bro blir något att klättra på, svinga från och balansera på. Det är cirkus som omdanats för att berätta en förankrad, lokal historia.
Lune Production
Föreställningen tillhör Lune Production, företaget som gjort mer än någon annan för att föra denna bambucirkus-form till en internationell publik. Deras shower talar ett gemensamt språk – bambu, levande folkmusik, icke-verbalt berättande, ett sällskap av akrobatdansare – men var och en skildrar ett annat hörn av det vietnamesiska livet. Làng Tôi var ett av de verk som etablerade stilen och turnerade internationellt innan det fick fasta spelningar hemma. Att boka en av deras föreställningar är det enklaste sättet att uppleva denna distinkt vietnamesiska samtida scenkonst.
Sällskapet på scenen
En föreställning av Làng Tôi bärs upp av ett anspråkslöst sällskap – omkring femton till arton artister – som arbetar i nära samspel, eftersom att resa en bambubro eller en husstomme är en bedrift av kollektiv timing lika mycket som individuell skicklighet. I en intim teater ser man detta lagarbete på nära håll: stavarnas vandring och låsning, musikerna som skiftar med varje scen, hela byn som byggs upp och bebos av en liten ensemble. Det är motsatsen till en arenashow – i mänsklig skala, detaljerad och närvarande.
Tradition i samtida form
Det som gör formen så fängslande är mötet mellan gammalt och nytt. Instrumenten, folkmelodierna, bybilderna och själva bambun är traditionella; cirkusvokabulären, iscensättningen och det ordlösa, bilddrivna berättandet är modernt. Làng Tôi bevarar inte bylivet bakom glas så mycket som det sätter det i rörelse på en samtida scen. För besökaren erbjuder det något som varken ett museum eller en nattklubb kan – en levande, konstfull version av det Vietnam som formade landet.